I tätnande kyla, en smärta som tränger in i ben och märg
Följer jag kallet, förförs av stämman från okända trakter
Ledsagas jag mot lockelsen från svarta marker
Tid har upphört, rumsbegreppet är mig okänt

Svajande granar böljar
Stenar försjunka i mörkrets famn
Ögonen skådar framöver, fångad i ett töcken av snö
Medan jag söker efter stämman den okända, i en natt utan ände