Dyster är himlen
Svart är natten
Tungt är mitt sinne
Melankolisk är tillvaron på färden hem

Benen bär knappt den börda den är nödgad att bära
Händer ej kapabla att utföra minsta syssla
Ett sinne utan drivkraft är inget sinne
Ett fönster utan utsikt är inget fönster

Regn blöter mark men så även hopp
Kyla dämpar upphetsning
Ensamhet dödar
Likgiltighet belönar ej

Hopplöshet tar vid
Förvirring expanderar
Rädsla växer
Slutet tar vid?