En svart måne stirrar ned
På en värld så sned

Svarta träd som minner om lik
Tömt på vatten är vareviga vik

Bitande ångest och fasa
På eviga stigar skall jag hasa

En tid ej förväntad
En smärta som ej är efterlängtad

Med skakande steg styr jag mot stupet
För att ända min smärta i djupet