Du är seriekung
Frågar om jag vill bli din drottning
Din zahir
Över silverhav och lummighet
I en övergiven borg med olivgrön tapet
(Min strupe läcker bräckt vatten, slickar mina läppar)
Du säger att du är kräsen
men
att det går som en navelsträng mellan våra väsen
Att vi har makten att skapa begär, att förspillas

Men pusslet passar även i presens
När jag dör, smälter, vrider du mitt sinne ur led?
Bär du mig uppför den bredaste trappan där allt händer?
Bland svarta duvor och vita korpar
Bland bländande solkatter som dansar likt uppjagade tussilagor i fönsterkarmen
Du är mitt syre, jag är din syra
Spyr bläck på dina vinstresultat, för dyra
Din port till det förbjudna under sprickor i himlavalvet
Förtöjda i varandra, är vi (inuti)
Fördömda att vandra
i evig remi