Går sakta fram,
Längs djupets landskap,
Känner sig fram,
Vilsen i kvals gap.

Abyssen sval,
Mörk, trög och lågmäld,
Du strövar fram,
Längs släckt signaleld.

Plockar upp flisor,
Att stilla smärta,
Så du kan lappa,
Ihop ditt hjärta,

Det krävs en rustning,
Som ger dig andrum,
Formad av avstånd,
Så tiden blir ljum.

Från en distans,
Ser han dig klandra,
Dig själv och gå,
Ensam utan andra.

Vill simma fram,
Hårt hålla om dig,
Så närhet bränner,
Men han håller sig.

Men då och då,
Så korsas vägen,
Ni delar lukt,
Kroppar och sägen.

Allt blir till varmt,
Grönt ljus runtom er,
Er egen värld,
Där bara ni ler.

Han andas in dig,
Du andas honom,
Allting står still,
All tid den omkom.

Du är hans törst,
Han är din hunger,
Håller sig borta,
Ler när du sjunger.

Tills rustningar spricker,
Tills skärvor lagats,

Förstår han.