Dagdrömsidyllen fick själva luften att darra,
En mental öken av silverglittrande aska,

Där de trasiga gastarna vi egentligen var,
Spökades som ut i förvrängande stass,

Tills Vinternattskulissen sprängdes,
Och vi stod där avtända,

Du, jag och Havet,
I en stor djävla trekant.