orden vilar

i mig


hur mycket 

har jag inte 

att berätta


tala min tunga

men det är tyst

så tyst


förutom vinden

i november


som virvlar löv

i höstens färger


jag betraktar

jag begrundar

jag bidar tiden


jag är här

i nuet


ser inte bakåt

skyndar inte framåt


allt kommer

i sinom tid


till den som

har tålamodet


att vänta in

att låta allt mogna