Du bjöd mig en bägare vin.
Så tacksamt att få dricka.

Som en tillfällig gäst i ett rum
lät du mig dricka. Dricka ett vin
som smakade frusna händer
och stjärnbeströdd himmel.

Du bad mig aldrig ta adjö.
Det behövdes inte. Du visste jag redan bar
den tyngsta av bördor.

Tyngden av det liv jag visste jag aldrig
skulle få leva.