Med en kopp nybryggt kaffe i min hand
Frosten och imman ter sig ännu närvarande på fönstret
Dimman ligger tjock längs ängarna och himlen en vackert brandgul ton
Årstider passerar och naturen går sin gilla gång när dagen går i dvala

Ett okänt porträtt, målat i eufori vid en sprakande brasa
Ett litet fönster skänker en vy åt annalkande höst
En hand som söker efter en pensel vid ett fönsterbräde
En själ som vill söka sin inre konstnär

I ett torp långt utåt landet, att ge själen ro och stillhet
Där jag får andas och teckna världen såsom jag ser den
Låt mig leva, låt mig vara den jag söker bli
Omfamnad av min egen kärlek