Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gamla ekon är döda

 

Som jagande korp är mänskan, vid sök efter kärlek.

Ett ivrigt span över inomvärldens gränser,

sökande in i yttervärldens myller

av ”tänkbarheter”; måhända där någon är gåvan

att fylla den frostiga längtans kylrum med.

 

Likt skatan lockas mänskokorpen av glitter.

Hon pryder sitt kylrum med tomhets välfyllda vaser,

som likt blomster tindrar av snömolns stjärnor och frost.

Förbi hon går gråa ”värmekällor”,

Frälsningsarmén, Greenpeace och Rädda barnen.”

 

När Rosen och Liljekonvaljen möttes en natt

stod Månen full och glodde nyfiket på dem.

Han noterade antalet kyssar och smekningar,

men bländades till sist när de glödande två mot himlen

steg som jublande, förenade fyrverkerier.

,

Och Klockan klämtar, Eder svärs inför Gud:

Ja! Jaa! Tills döden skiljer oss åt är vi Ett.”

Rosen viskar: ” Tills lien skär oss loss.”

Ja, älskade, och gör våra systrar än skönare

med än mer lysande färger, skänkta av Sorg.”

Och Hurrarop likt vingdån dundrar som åska.

 

Bland skogens skuggor skymtar i mellanrummen,

som vita moln och slöjor skimrande väsen;

de dansar som månljus och gnistrande stjärnor

med alla väderstreck, emellan visdoms

varsamt viskande åldermäns varningar.

 

I det lilla bor det stora, i

det minsta bor det största utav allt.

Till armod ej, men blott den fattige

förärats har den högsta skatten: Lycka.

Det rikedom förtär är: Harmoni.”

 

Den Äkta Kärleken från ovan ser

på Skådespelet där i Jordens gyttja,

där moral, etik och heder trampats ner

av girighetens hornbeklädda Mammon

och hans dömda slavar. Jorden skälver.

 

 

Åh, räddningslös är mänskovimlets massa,

enär nu Mammons bockfots vassa hälar

till strimlor skurit allt vad mänskan utav

bevingad betydelse inom sig lyckligen ägt.

Så frisk var mänskan; nu kvävd till levande död.

 

Då stiger över Jorden ett mystiskt moln,

- och horisonten färgas röd och rosa.

En ängladrottning bjuder ut sig själv

i kärlekslängtans våta springa i molnet.

Och sakta börjar åter hjärtan slå.

 

Helt bländade av Drottningens gudomliga skönhet

ses många män över isbelagd avgrund springa

för att först få dricka av Drottningens gudavin.

Vid återfärd dock isen brast för alla,

utom för en, max i malt vatten.

 

Och Drottningen log så ljuvt av innerlig önskan

om att åter träffa tavlan för att vinna

verkligheten åter ur det förflutna.

Sin trygghet offrade Hon, sin tillit och värde.

Och Lyckan Hon trodde sig funnit var tomhetens - eko.

© s-e forslin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Bunden vers (Blankvers) av S-E Forslin/same
Läst 406 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2016-10-05 10:11



Bookmark and Share


  Fem hjärtan VIP
Oj, den här var riktigt bra..! Blir andlös..ett mycket bra porträtt av den mammon styrda människan..
2016-10-06

  Ingrid Trolle
En helt fantastisk dikt
som man blir andlös av.
Så vackert om det allvarliga
och fula förfallet är en stor
konst att sätta ord på.
Vartenda ett skär in i själen
samtidigt, som de är ack så
sanna. Slutorden är en explosion
och det kan bara en stor poet
leverera.
En dikt som måste bokmärkas
2016-10-05
  > Nästa text
< Föregående

S-E Forslin/same
S-E Forslin/same