Jag stannar upp i vardagen
När jag fyller en evighet
På ett enda ögonblick
Vid åsynen av dig

Där du och jag nonchalerar solnedgången
För att ägna oss åt varandra
Kan jag släcka hennes törst
Kan hon ta av min rustning av is

Vi skulle vara nära
I det ljuvligaste av månsken
Som beskådar nakna kroppar
När vi fryser och vill slå oss till ro

Hon kysser min hals
Jag tar tag om hennes höfter
Och håller henne hårt
I min famn

Hon smeker mitt hår
Jag kysser hennes lår
Och jag tar patent på soluppgången
För att ge den till dig

Fyra väggar i ett rum där gamla minnen vuxit fast
Ersätter du med nytt ljus
Och hon bygger upp ett hem
I hjärtat mitt



Sedan passerar hon förbi mitt synfält
Klyver min evighet på ett enda ögonblick
Och vi viker av åt skiljda vägar
För att båda träffa sin partner

I ett hem, där passionen dammat igen
Med ett farväl vikt på en papperslapp
Ovanför allt kaos
Som bekläder mitt bord

I ett rum
I ett hem
Som inte längre
Bär ditt ljus

…