Det gick att känna dina energier
Det var brus och vibrationer
I oändliga frekvenser

Om jag så satt i en bokskog i ljusan dag och drack Ayahuasca
Skulle jag känna din närvaro kretsa kring och igenom mig

Men aldrig, aldrig
Skulle jag få en klar syn
Över ditt ansikte

Det är bilderna som talar
I minnenas salar
På höga vita pelare

På ålderns höst ska jag inte ha förträngt dig
Endast tiden kommer sudda ut ditt ansikte
Och konturerna kring din kropp likaså

Du är flygeln som pianisten slutade spela på
Melodiernas eko som upphörde att beröra
Väggar, golv, tak, människor och känslor
Tonerna som dog ut

Men dina brus och vibrationer
Bär jag med mig till dödens ögonblick
Svanesång