Universum gav mig ännu ett år
ett år att ställa allt tillrätta-
att kämpa mig uppåt
finna lycka, hopp och glädje
och sånt trams...
Så här snart på årsdagen
dör jag igen
som jag dött evinnerliga gånger förut
Vänder handflatorna uppåt
kapitulerar för den dova smärtan
Jag borde se klarare nu
inse att min steppdans på samma plats
inte leder någon vart
Kanske borde jag gå en annan väg
en ny väg
Jag har inget att förlora
Jag har allt att förlora
Jag är så rädd
alltid så förtvivlat rädd,
nu som då
Där jag är nu, är det ingen som når mig
och jag vill bara ha mig tillbaks,
mitt liv i mina egna händer
...men jag har slocknat där jag är
står handfallen i askan
grå och dyster
Oförmögen att ta mig härifrån
måste jag ta mig härifrån
Mitt hjärta blöder
men mina färger finns inte längre här
att finna