Han kom hem sent den kvällen
redan lite berusad
redan med spända käkar
ihoppressade tänder
ögonen vassa och dolt aggressiva
Han var inte ensam
Goda vännen var med
en mjuk man, en trygg man
trodde jag
Skratten rungade, alltmer ansträngda
för oron trängde ut längst tak och tapet
som tjockflytande svavel ur berget
vi visste alla att detta slutar inte väl
Maten var ju inte lagad
barnet var ännu inte nattat
klockan var lite för mycket
för att vara godkänt av överheten
När han slog mig i huvudet gjorde det bara ganska ont
det var mer smärtan av att veta
att detta var bara början
och att den trygga vännen ville gå
inte stanna på middag
inte dricka lite te
inte beskydda mig
från det vi alla visste skulle ske
Dörren stängdes och jag var själv
hela natten...