Hör dig sjunga kring barnet

händer ordnar lakanet kring mig

björkens vita siden

jag hör din sång mamma

du lägger barnet rätt i mig

försent skulle jag se havet stiga
Stena Line ge sig av




ändå
ändå
ändå
kunde du komma tillbaka
jag känner igen din röst

någon har släppt dig fri
vem
jag
fanns din röst i mig instängd




plötsligt
vet
jag
hur
det
är
att
vara
önskad utan krav på motprestation




i min gamla galna kropp

la du barnet tillrätta

om kvällen

en vanlig kväll

jag hör dig sjunga

kroppen är öppen

den sjukdom som gjorde dig tyst sjunger för mig


Jag
ser
förluster
stycka
upp
oss
innifrån
ljudlöst och hämningslöst
dela upp lemmar som mumsbitar
hungrigt på lidande och rätten att älska mest
sorgens dibarn är skrämmande och grymmast av alla

jag kunde blivit en av er



Mamma älskade att se på båtarna...
vid horisonten ligger Stena Line kvar på samma skummiga våg
som dagen då hon försvann
hoppfull
stor
blond och lysande.