Lilith, du undersköna ökendemon
av människor missförstådd och förtalad
egen
udda
egenvägs gående
ensam men stolt över hela sin kvinnlighet

Aldrig styrd av någon
sällan hejdad att fortsätta sin egen väg
ilskan som egentligen är rädsla
får henne att morra och lyfta läpp
bryskt nafsa hälsenor

Längtan efter en flock
som inte riktigt finns
möt henne på riktigt som en jämlike
kurra mjukt i hennes öra
nafsa lite i pälsen
klia hennes skogsråbark och hon blir trogen
har hittat hem