Det var inte meningen att det skulle gå på räls,
sa någon till mig i dörren,
då hade jag redan avverkat en alltför lång sträcka,
vem fan bestämmer vilken den är,
kan man fråga sig,
men livet ger svar...

Så jag står här nu med facit i hand,
plötsligt har jag ett schema,
vem lade det, med dess skarpa konturer,
kanske jag , kanske livet, kanske båda,
jag vet bara att vi färdats tillsammans...

Nu nystar vi upp ny jord, hackan gör sig varm,
men du gjorde mig kära liv,
medveten om att räls kan jag leta efter,
men blott lägga själv...