När mörkret är som djupast
och min nöd som allra störst
Hörs en röst som vill lindra
min förtvivlan och ge mig tröst
I maktlöshet och ångest
Så anar jag din hand

Jag måste bryta ner
Förfluten svart sorg
Som kväver min glädje
och min tro

Jag bränner bort det gamla
Det hindrar mitt sökande
min glädje
Kunskap och tro
Och allt som jag vet är sant

Överallt där jag går
I allt jag ser
Så känner jag din hand

Jag har dansat under stjärnorna
I vinterfruset ljus
Med nakna fötter i sand
Ropat ut förtvivlan
över dånande hav
I ensamhetens ångestdjup
Och grusade förhoppningar

Men överallt där jag går
så ser jag din hand