Kvällen ljummen
sanden kryper in i sandalerna

Du stiger sakta upp ur havet
rund som en boll

Vatten och himmel tonar i rosa och klarblått

Rakt framför mig står en livboj
att kastas ut till den som är i nöd

Tiden tycks vila en stund
krigen avlägsna
inga båtar förliser här i natt

På ett annat hav
räcker någon ut en hjälpande hand

I en kyrka bjuder man in
människorna från moskén på andra sidan gatan

Ett barn möts av en vuxen
som ser
det som finns bakom ilskan

Stranden fylls av människor
som ser dig stiga
högre och högre

Ditt sken bildar en brygga
från horisonten intill land

© Eva Langrath 2016