I den stund, när våra blickar möts, en bråkdel av en tusendels sekund
Ett uns av plötslig samhörighet
Det liksom blixtrar till, hastigt och bara helt kort
Nån sorts samförstånd
En vetskap om att du också vet, allt som är värt att veta, om denna korta stund

Ett snabbt, och nästan inte märkbart, litet leende
det liksom rycker lite vid ditt öga
en förflugen tanke, borta lika snabbt som den kom
mer som en hastig känsla
är detta början på ett varaktigt vane-beteende?