Ibland känner jag mig som ett litet barn,
som sitter ensam i ett hörn och gråter.

Och hoppas på att någon
skall komma och trösta mig.

Men det kommer aldrig någon!

Speciellt ont gör det,
när man befinner sig i utkanten av en dröm.

Och precis skall kliva in,
då den brutalt slås sönder framför dig.

Då gör det gör ont.