Allt det där hemska
Har jag försiktigt lagt ner i den där hemliga boxen jag bär i mitt dunklaste inre,
Ett utrymme tillräckligt stor för minnena ska kunna röra sig runt
Tillräckligt begränsande för att de smärtsammaste detaljerna ska lämnas utanför
...så går det hela att hantera, och jag berättar för er vad som hänt
Men låter det allra sorgligaste vila
Vill inte ta i det
Vill inte finnas i det onda

Oftast känns det som om det hände någon annan,
som om jag inte var där
i den där sjukhusluktande glasbubblan där tunga tårar rann längst väggarna, nedför våra kinder, innanför vår hud,
Vi sjönk ner till knäna tyngda av skräck och sorg
för döden var med oss i varje plågsamt andetag
för vår lilla älskade ängel skulle inte längre finnas med oss...

De väntade så länge de kunde
för att mor och far skulle få lov att säga farväl, pussa de sista pussarna, sjunga de sista vaggvisorna, krama honom full med kärlek
för sista gången...
Han låg i sin mors famn
det sas att det var dags
hon sjöng för honom en sista gång
Viskade hur mycket hon älskade honom
när de stängde respiratorn
och hans hjärta slutade slå...

Kvar fanns endast vrålande sorg
en mor med kroppen av en liten ängel i sina armar
klamrande sig fast
vid det ogreppbara

Jag stoppar tillbaka allt det där
Tillbaks i den slutna boxen

Mitt barnbarn finns inte längre med oss.
Men han fanns
Och han hette Emilio
Mormors lilla fågelunge