5:45

I mörkret
glänser ljuset från elektriska lampor
svävande
som röntgenapparater
över ensliga figurer
som har vaknat
som tar sig
till det som finns kvar av den här staden.

Buskarna glänser av ljus
i morgonmörkret skimrar löven
asfalten är en gata av guld
vrakdelar i gräset
av gyllene löv
och du har ett jobb att gå till, mamma.

Du smällde så i dörren där hårfönen hängde
jag vaknade
då sov du inte djupt -
nej, men jag sov …

Jag laddar kaffemaskinen med sex koppar
fem för termosen och en för mig här och nu.

I din väska ligger klementiner och äpplen
vi ses senare!

På köksbordet har pappa skrivit ett meddelande
punktering igen
en ledsen smajlis
och du har ritat en ledsen smajlis vid sidan av hans.

Som två facklor brinner ljusen vid garaget över gatan
jag tänder datorn
och lamporna
och skriver
för att jag som vanligt inte kan sova
dikter kan handla om vad som helst
det lärde jag mig i Lund.


06:15

Igår spelade jag in dig på mikrofonen
när du läste Rosenius
jag tänker att när du dör en dag
då ska jag sätta dig över öronen
och lyssna
på allt som var du
på allt som du trodde

det ska jag -

För lidandet hade en mening för hundratjugo år sedan
de heliga människorna fick alltid lida
det var ett tecken på deras utvaldhet
på att djävulen visste om dem -
Rosenius kunde nästan se med glädje på lidandet
idag är allt så annorlunda.

Min e-cigg är sönder.


06:37

En billampa lyser upp en buske
en billampa med en människa i bilen
den smyger fram som en skalbagge under bark
bara den här dikten ska överleva tidens tand
det finns inga arbetspass för en som diktar
inga kollegor som klappar en på axeln
ingen industrilokal med kliniskt ljussken
som väntar på att flytta utomlands
allt är så annorlunda.


06:44
Jag läser Adorno:

”Han lever i en omgivning som kommer att förbli obegriplig för honom, även om han aldrig så väl lär sig hitta i biltrafikens eller den fackliga apparatens labyrinter; han är hela tiden på villostråt. Mellan reproduktionen av den egna existensen under masskulturens monopol och en sakligt försvarbar verksamhet öppnar sig en oöverstiglig klyfta. Han är berövad sitt språk, och förbindelsen med den historiska dimension ur vilken hans insikter hämtade styrka är avklippt.”

Gäller nu samtliga
har någon klottrat i marginalen

65 år har gått -

Spöklika och overkliga drar nomaderna fram
från jobb till jobb till lösa perioder -
Adorno: ”Ödeläggelsen av de europeiska städerna verkställer bara, på samma sätt som arbets- och koncentrationslägren, den dom som den inneboende tekniska utvecklingen för längesen fällt över fenomenet hus. Idag blir de tillverkade för att kastas som tomma konservburkar.”


07:10

Jag skriver dikt i en tid som skiter i dikter
allt jag skriver skriver jag mot likgiltigheten
texter är inte högupplösta som krökta teveskärmar
det finns ingen som kopplar av
med en dikt.

”det hör till moralen att inte känna sig hemma hos sig själv.”

Jag fick kämpa mot Microsoft
för att behålla Windows 7.


07:29

Himlen har fått blå färg
som Instagram.

Godnatt. Igen.