Livet pågår överallt, på så många platser
jag kanske låter storögd när jag säger det
men var skulle jag säga det?

När man är medveten endast om en soffa
går en indier på Londons gator och pratar i telefon
med sin mamma

och när man dricker kaffe
får någon sparken för att hon haft synpunkter
på omsorgen som de gamla får i England

och när man trycker tumme upp på en bild
så är det någon gammal människa som sitter i en uråldrig stenkyrka
och äter med själen

och när man ser ett helt vanligt nyhetsprogram
så pågår det tortyr i en källare

och när jag är död kommer de unga
upptäcka London

och jag kanske låter storögd när jag säger det
eller som en fullmåne man ser genom rivna moln för barnens skull
London ler med sin eviga ungdom, med eviga läppar
mot en lika evig ungdom som tunnelbanan sväljer
i ett mörker som alla hittar i

och när en man ligger på en brits som en äppelskrutt och minns sin ungdom
kommer det gå omkring nya ungdomar på Londons gator
och på välgörenhetsaffärerna kommer Stieg Larssons bok stå
fast med nya titlar
och Big Ben visar klockan för alla som har sina egna klockor
bundna vid handen
och London står medan vi andra faller
och Themsens vatten rinner under broarna
under broarna i London

människorna myllrar och flygplanen mullrar
och när man väntar på sitt kaffe flyttas bomberna närmare
gränsen, för att vi alla ska leva i avskräckning
och fred
och kunna njuta av London

innan en ny sol blinkar till
på himlen.






***
Dikten är hämtad ur min diktsamling "Dikter från England".