den viktigaste komponenten i mellansubstansen är också den skeva delen av mig som fortfarande pockar på gammalt. olikt mig är den trots det logisk, extraordinär och binder mig samman i varenda nåt. det är därför inte helt självklart varför jag ser henne som en svart melodisk fågel. trots att detaljerna finns där i hanen av släktet så är hon ju något helt annat till utseendet. färggrann och bubblande inte helt annorlunda en cirkusclown. kanske finns något under luggen som inte helt håller samman. kanske är det något som ändå sjunger i mitt öra om dagarna efter.

vi har sedan länge stannat av och koagulerat. vad som gör rummet olidligt lätt är ambitionen att aldrig glömma.