Mitt brev till dig är den enda kontakten vi har, jag önskar att det vore annorlunda. Såg du fotot som jag skickade med i mitt förra brev? Tycker du att jag har ändrats? Gillar du min nya hårfärg? Månaderna går, åren likaså. Tycker du att jag ser mullig ut? Jag har åldrats, det vet jag, men slår ditt hjärta fortfarande lika hårt när du ser mig?

Jag flyr till dig varje kväll. Känner du min närvaro? Känner du hur jag rör vid ditt inre, hur jag kysser din panna och smeker ditt bröst?

Jag har aldrig haft ordets gåva, men du känner mig väl. Du vet varje innebörd bakom varje bokstav. Skrattar vakterna när de ger dig mina brev? Respekterar de dig som människa? Pratar de med dig ibland? Förstår de, att även du är av kött och blod?

Nätterna är alltid långa. Det svarta vaggar mig alltid till sömns och ibland vaknar jag på morgonen av en kall flod på mitt golv. Mina pupiller har blivit sköra och mina ögonvitor har krackelerat, så nu min älskade make, nu måste du få känna frihet. Jag behöver dig mer idag än igår. Min kärlek för dig är större än universums tak.