Ibland kommer minnen tillbaka. Som den gången när jag mötte en äldre kvinna i tvättstugan på Österängen 1992. Hon var alltid trevlig, ödmjuk och snäll. När rasism kom på tal, då förbyttes hennes ansikte. Ett allvar infann sig i hennes ögon. Hon sa inget. Hon bara drog upp armen på tröjan och visade vilket nummer hon hade intatuerat på sin hud. Hon var judinna. Numret fick hon av nazisterna...

Min man har ett nummer på migrationsverket, det har han haft nu i 18 månader. Går det att jämföra deras upplevelser, nej...självklart inte, men siffror? 

När människan byts ut och bara blir ett nummer i statistiken, då är det farligt...