På Ingarö i Stockholm väntar havet på en man
Det är försommar i skärgården vi hör måsarnas skrik
Han vadar genom vattnet med behållare av luft
under ytan väntar en värld som är unik

I Sverige är havet kanske både kallt och farligt
Han tänker på den bästa vännens tysta varning
Dyk inte på en plats där det är mörkt och trångt
om du blir förvirrad i mörkret så ser du ingenting

Viktlös mitt i vattnet blir det plötsligt stilla
på avstånd hör han Impromptu av Chopin
han ser sig själv som barnet på golvet vid pianot
som väntar och lyssnar vid sin mammas ben

Vad såg du under ytan innan luften tog slut
vad sa din mätare, hur mycket fanns det kvar
hur många famnar vatten upp till ytan
i din sista kamp, i ditt sista andetag

Det finns en värld som sörjer en begåvad pianist
som nyss var här och gav oss sin musik
Det finns en värld som gråter över vad den mist
men kvar finns alla intryck från ett levande geni