I kvällen repar jag löven
av björkarna nere i dungen;
de allra första, späda löven,
sprakande av klorofyll och liv.

Sedan låter jag dem dra i
brännvin ett par veckor,
innan jag fyller flaskorna
med den färdiga drycken.

Så nu kan de komma;
höststormarna, skuggorna,
vinterkvällarna, mörkret
och de långa, kalla nätterna.

Jag är beredd, lutar mig lugnt
tillbaka i fåtöljen och dricker -
fyller mitt blodomlopp med
försommarens beska kraft,
i drömmar om en annan tid
som snart ska komma åter.

För det är så vår längtan lindras;
allting ska en gång komma åter,
även det som ännu inte varit.