Han har redan gnidit in ditt ansikte
med den halvtorra myggservetten,
bestämt, ja nästan hårdhänt
och fortsatt ner runt hals och nacke.
Det doftar fuktigt sött om huden.
Nu går han några steg bakom dig
och din fiskeväska med draglådan
skramlar mot höften för varje steg.
Du är tolv år. Det är sommarlov.
Det doftar solvarm björk
och pors från myren där ni går.
Skogen speglas i tjärnens vatten.
Din barndom var ännu inte över.
Men vart tog du vägen sen, lille vän?
Kan du hitta stigen som leder tillbaka dit?
Kommer du någonsin att hitta hem igen?
Bara en sak vet vi, både du och jag -
vi vet att du aldrig slutade älska honom,
inte ens efter det som sedan hände.
Du kom bara att älska honom mer.
Nu älskar du honom bara mer.