En urdrucken ölburk rullar över perrongen.
En man i slitna kläder skiner upp när han
hör aluminiumet skramla mot marmorns
kalla yta.

Vem vem är den mannen?

Han tar upp burken och stoppar den omsorgsfullt
ner i påsen han bär på.

Undrar ja jag undra vad han samlar till?

Kanske är det en kopp kaffe och en ostfralla.
Kanske en flaska T- Röd.

Vad väntas hans liv.

Är det en strävan efter harmoni eller ensamhet och död?

Jag går fram och harklar mig ursäktade.
Han ser frågande på mig med milda ögon jag fiskar upp en hundralapp ur fickan och räcker den till mannen.
Han tar den och ögonen tåras. Så omfamnar han mig i en innerlig kram och säger tack min son.

Så rullar mitt tåg in på stationen.