- När du kommer hit kan du väl smyga in tyst för jag ska upp tidigt imorgon. Jag har bäddat åt dig i soffan.

- Men, kan jag inte sova i din säng?

- Nej Agnes, vi är vänner och inget annat. Du hyr min soffa tills det att du funnit en egen bostad.

Ja, det vet jag väl - tänkte hon - men tyckte ändå att Lukas var lite väl snål som inte kunde låna en plats i sin stora dubbelsäng. Filten på soffan var så kall.

Det fortsatte att bli kallare och Lukas började bli trött på Agnes tjat om att sova i hans säng. Veckorna gick och i övrigt var de ett bra vänskapspar med gott om självdistans och humor.

När skolan stängde brukade Agnes gå genom parken till Lukas lägenhet. Tre tält har det blivit nu, med flyktingar som slagit läger för att de inte har någon annanstans att bo. Hon skänker en 100kr sedel och får några vänliga blickar och ord som hon inte begriper.

Väl hemma möter hon Lukas i trapphuset. De bor ju ungefär lika långt hemifrån och slutar prick 17:00 på tisdagar.

- Vet du vad som hände mig idag, när jag var hemma om på lunchrasten? Frågar Lukas, även om han vet vad svaret kommer att bli. Han fortsätter - En kille kom fram till mig på gården och frågade mig på Engelska om han och kompisarna fick slå läger här inne vid lekplatsen på innergården, vad tror dom? Här grillar vi och ungarna leker. Det går väl inte att ha vilt främmande vuxna som bor där.

- Visst att dom bor i parken, men det här är privat, menar Agnes.

Nästa dag går hon genom parken och eftersom hon ibland sträcker till en slant blir hon alltid vänligt hälsad på av de som tältar. Eftersom hon fått höra att åtminstone en är duktig på Engelska stannar hon för att prata, så att de känner sig välkomna.

Efter ett tag står de och skrattar ihop som om de varit vänner i många år. Afdo, som killen heter, berättar om deras långa resa och att de är så glada över att ha kommit till ett så öppet och vackert land som Sverige. Det är tyst om natten, inga bomber som faller.

Ett par dagar senare står de där igen. Agnes känner att hon gör en god gärning som blivit kompis med Afdo. Han berättar att det tidigare idag varit en ny familj som velat resa tält i parken. "We told them to walk to another park. This is already taken. We are from Syria and they were from Eastern Europe. Gypsies."

Han förklarar att den lilla parken är deras hem och arbetsplats. Här har de byggt upp en fungerande tvättplats med kök vid avloppet. Kommer det fler hit kommer de att inkräkta på deras mark och ta del av allt de släpat dit och byggt upp. Dessutom har ju familjen skaffat sig vänner som Agnes från kvarteret runtomkring. Ska de dela på pengarna med de andra och få det ännu sämre själva? Idag har halva familjen sjukdomar och allihop är hungriga.

Agnes behöver rusa, hon ska möta upp sin pappa för att gå på en lägenhetsvisning. Hon börjar närma sig den mentala gränsen på två månader som hon själv satt upp. Längre än så kan hon inte bo hos Lukas. Hon måste vidare, när hon fått lite lugn och ro i skolan, som nyinflyttad student.