Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Epilog



Lät mig luras och roas
av småfåglarna en stund,
de som ändå stannar kvar
på scenen,
när den bedagade skönheten
gjort sitt

Men vår föreställning om livet
är slut:
den färggranna kostymeringen
är borta,
bara spretande rester
av scenografin
återstår

Motljuset mellan raka furor
belyser vackert
och obarmhärtigt
frånvaron av allt

Alltför snart tonas ljuset ner -
Så till sist och barmhärtigt:
som en ridå faller mörkret
självklart.








Fri vers av Jan Widströmer VIP
Läst 363 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2016-11-22 13:27



Bookmark and Share


  ResenärGenomLivet VIP
Vackert skriven dikt som berör...
2016-11-27

  Ingrid Trolle
En mycket vacker epilog,
sammanfattning av livet
och dess olika faser mot
slutet. Tack

2016-11-23

  Gunnel Eriksson VIP
Vacker dikt, som jag tycker om.
2016-11-23

  walborg
Stor skönhet i denna poesi om livet självt
2016-11-22

  StinaJ VIP
Vackert poetat om naturens växlingar där mörkret står för hopp och pånyttfödelse
2016-11-22

  Stanley Rydell
Skickligt använda metaforer. Läser den som en uppgörelse med tillvaron, en frisk rensning, "frånvaron av allt", ändå vackert belyst av motljus - negation eller motbild? Eller både och?
Föreställningen om livet kan ha många referenser. Spännande kontrast: motljus/obarmhärtigt som landar i mörkret/barmhärtigt.
2016-11-22

  Marita Ohlquist VIP
Bra skrivet om de olika årstiderna!
2016-11-22

  Anya VIP
Vackert om vintern som kommer så självklart. Du är duktig!
2016-11-22
  > Nästa text
< Föregående

Jan Widströmer
Jan Widströmer VIP