Tiden har nu gått.
Mitt hjärta har fått.
Lite inre lugn.
Jag var het som en ugn.
Nu ser jag allt åter nytt.
Som jag ifrån försökt flytt.
Från min väg jag försvann.
Lockad av honom men jag åter vann.
Min inre glöd som nu brinner åter.
Jag lyssnar ej på han rop, hur högt det än låter.
Mitt hjärta ska nu läkas lugnt och stilla.
Annars kan det gå riktigt illa.
Ingen ska få mig att tvivla på min inre röst.
För endast hos mig själv jag finner tröst.