min favoritstund var på morgonen

vi hade inte sovit något och

du höll mitt ansikte mellan dina händer

jag drev in och ut mellan sömn och vakenhet

varje gång jag öppnade mina ögon mötte de dina

du såg på mig

du log

långt därinne, under det mjuka i mitt bröst

kände jag hur det fladdrade till

som små elektriska stötar

jag log tillbaka

ett leende som stannade på mina läppar när jag föll tillbaka i sömn

och jag kände i hela min kropp hur vi log

precis likadant