"Det står en man utanför och stirrar in"
"ja, jag vet"
"okej?"
"a, alltså det är Kenneth, bryr dig inte om honom"
"du känner han?"
"ja, alltså vi brukade dejta, men det tog slut..."
"oj, jo"
"Han var rätt så tråkig när allt kom omkring"
"tråkig?" han stirrar genom fönstret som någon galning"
"haha, jag vet, han är så ROLIG"
"ja, uppenbarligen! vet han om att det är minus åtta grader ute?"
"nä, förmodligen inte. Men skit i honom. Jag tänkte köpa något att dricka, em... vill du ha något? typ en öl eller så?" hon tittar på mig och ler, tappat aptiten för en människa och har redan siktet på en ny, mig! Antar att jag skall känna mig hedrad? men det gör jag inte, jag slänger ett öga mot Kenneth
"nå?"
"Aha, visst en öl hade suttit fint" hon log och vände om
jag stod där, tveksam... borde jag gå och snacka med honom? Han står där ute som ett spöke. Hennes ord ekar i huvudet på mig "skit i honom"
"här" två kalla öl till mig, det va uppenbart vad hon ville
"haha okej tack!"
"nu drick"
som en idiot så löd jag, hela alltet började tippa, spåra ordentligt. Man borde aldrig ta direktiv ifrån tjejer som hon egentligen. Men djupt inne så brydde jag mig inte. Så jag drack, ölen kom lika fort som jag kunde svälja den. Precis som man växt upp, lärt sig svälja allt annat. och fort. Och hon va hungrig. Det var föda dags. Jag stod på meny. Det va bara hur livet va... Detta dumma, korkade livet, finns inget att förstå sig på...
"Så vem är du?" hon läser mig väl, lite för väl. Jag känner mig berusad
"nä, alltså ingen speciell"
"skitsnack, jag hade inte suttit här med dig om du inte vore någon speciell"
"aha, nä kanske inte?"
"så, igen... vem är du?"
"rätt så många saker, men mest av allt vilsen"
"vilsen?"
"ja, du ser killarna där i baren"
"usch, ja... so?"
"du ser hur enkelt allting är för dem. Det finns ett tydligt skript som dem följer. Vilket gör det väldigt enkelt för dem"
"hur menar du?"
"det är något genialt med deras enkelspåriga sätt att vara. Det finns inget äkta där att börja med, så dem behöver aldrig låtsas att bry sig om någonting alls"
"mm hm"
"de kommer aldrig gå ut och säga det rakt ut, men för dem är världen en motbjudande äcklig plats."
"är du säker? ser ut som om de har rätt så kul..."
"och det har dem säkert..."
"så?"
"...men varför står dem här? varför deras sätt att bete sig? ser du det inte?"
"nej, vad?"
"...kanske de mest ärliga människorna här"
"vad menar du? du snackar liksom i gåtor..."
"de följer ett program, som är extremt enkelt att följa, kanske för att DEM vet, kanske instinktivt kanske inte? spelar egentligen igen roll... Istället för att slås för att göra det rätt, så har dem anammat en inställning som är helt rätt, med tanke på hur folk fungerar i detta samhället"
"aha, jag ser"
"och kvinnor ser detta. De faller inte för deras gym-kroppar eller enfaldiga charm så mycket som att dem faller för att de är överlevare, överlevare av kulturen"
"så varför faller kvinnor för dig?"
"även rätt mat blir tråkig i längden"
"haha, ja kanske det. Men du har något mer att erbjuda än DEM"
"kanske det? kanske inte? kanske vad jag kan erbjuda inte är lika värt som det dem erbjuder?"
"kanske de flesta inte har tid att rannsaka vart enda människa?"
"DU har så rätt, så...men det går så fort"
"hur menar du?"
"en blick in i ögonen hos någon. Studerar någon i någon minut räcker"
"du trivs med det du är"
"aha, det stämmer"
"där är din appeal. Det är inte det att du är bra på att prata. Din så kallade depression. Ditt så kallade förakt... Du har skapat en egen bild, ett eget du och du gillar din skapelse, det är din appeal… Du är så bekväm med ditt sätt att kommunicera, där av din appeal..."
"hm... kanske det är så?"
"mer?"
"nä vet inte om jag pallar"
"äsch fan kom igen nu"
"alltså, jag har detta magsåret"
"buhu… kom igen nu din tönt"
"väldigt lätt att säga, men väldigt svårt att begripa"
"seriöst, bara kom igen nu"
"okej, du ska få din måltid" hon log
"så bra! för jag är hungrig" hon blinkar åt mig innan hon reser sig för att gå. Jag känner mig som ett billigt motell.
jag sitter där ett tag. Bordet bredvid där sitter någon, en lång small kille, med bockskägg och långt hår. Han är svinn full, allt är så tydligt. han är olyckligt kär den stackaren. Och man kan se hur den där tjejen bara leker med honom. Riktigt sadistiskt. Säkert därför han älskar henne så mycket. Försöker få kramar, pussar men hon bara motar bort honom och ger honom avisande blickar. Killen simmar i piraya fyllt vatten och tråkigt för honom så läcker han. Å fy fan, hon gör slarvsylta utav honom. han har ingen chans, vill förmodligen inte ha någon chans heller? Det är precis som om han tror att hans självskadebeteende på något vis skulle få henne på bättre tankar. Sällan grabben...
"här!" jag ryckte till
"aha, tack"
"vad tänkte du på?"
"nä, inget speciellt. Bara killen där"
"usch, varför då?"
"hur han är som en mask på en krok"
"hahaha, bästa"
"Om du ser någon tjej, vansinnigt kär i någon hon aldrig kommer få, lider du inte lite med henne då? som en kvinna..."
"nä, fan heller"
"om du har några tankar om det, vad eller hur skulle de se ut?"
"nä, på sin höjd skulle jag kanske tänka 'fan vad patetiskt'"
"och det är allt?"
"japp, orka ödsla tid på folk som inte kan begripa de mest fundamentala saker"
"ja, kanske det?"
"så, du nämnde att du skrev"
"japp"
"om?"
"personer som han" jag kunde inte låta bli att le åt hennes motbjudande ansiktsuttryck. Skulle förmodligen ångra mig om jag tänker så, men hon känns riktigt bortskämd.
"varför skriver du om sådana som han?"
"ingen annan bryr sig. Alla tycker dem är lovligt gods. Ett accepterat offer av omständigheter. Ett "men det är ju så det är" exempel"
"aha, jag ser. Jag har aldrig brytt mig om andra människor"
"alltså jag förstår grejen jag gör inte heller det, det är bara det att de blir så när jag skriver. Jag kanske behöver "bry" mig för att i överhuvudtaget kunna skriva. Jag vet att allt är en jävla utopi egentligen. Och det är inte synd om oss..." jag slänger en blick på killen, sedan ser jag till min förvåning att Kenneth fortfarande är en uggla på utsidan... "samtidigt som att de är lite synd om oss ändå"
"äsch, du är en sådan där känslig person"
"ja och nej"
"du kommer snart inse att det inte är så hemskt som det ser ut"
"jo, jag vet"
"men"
"ja?"
"jag vet också att de kan vara mycket mycket värre än det ser ut att vara också. När det enda man orkar göra under en hel dag är att titta mellan persiennen en enda gång just den dagen. Och hela hjärtat/ själen skriker efter något som aldrig kommer. Det är en miljon mil bort. Istället för att vänta på det, döda man det... nödvändigt men tungt liksom..."
"du?"
"du måste gå"
"japp, är det lugnt?"
"Vadå? det är meningen att jag skall bli ledsen för att du inte vill konsumera mig? Nä, du... Detta kanske förvånar dig, trots min negativa syn så betyder livet något som jag har...Jag har min egna grej, och det funkar...Kan alltid gå tillbaka till det, med ro liksom... Och det enda jag ångrar är att jag i överhuvudtaget blev full..."
"ångrar att du blev full...? haha varför då?"
"så bortkastat"
"hahaha, vet du vad... du är rolig, men alldeles för seriös för mig"
"det är lugnt, tro mig. jag behöver inte detta för att orka leva"
"vad då?"
"detta upptäcka folk, göra dumma galna grejer. Stå och prata bort mitt liv med personer som är långt borta på väg någon annanstans när jag vaknar upp nästa dag, samtidigt så ligger jag där, med huvudvärk, med min sargade kropp och tvingas rulla ur sängen, och försöka överleva detta... detta dödandet av tid!"
"okej, du skall hem till mig"
"måste jag?"
"ja det måste du?"
"suck"
"jag ska knulla skiten ur dig"
"jag vill inte bli någons måltid"
"jag skall suga dig torr"
"jag är redan torr"
"torrare"
"nä, men seriöst. jag måste inte följa dig hem"
"jo det måste du!"
"nä, men på riktigt. Jag behöver inte göra någonting. jag kan bara dra hem, aldrig visa mig för folk igen. Vilket är det jag vill"
"varför då?"
"de ska alltid hitta något dem gillar, och suga det ur en"
"hahaha, helt rätt min fjantiga lilla författare"
"ta en till protein shot jävla knäckehäxa"
"hahaha, kyss mig din jävla fitta!"
"nej!
"Nu!"
"fan heller"
hon trycker in sin sträva röktunga i min mun, och jag känner mig smutsig. Vill bara ha bort henne. Trycker ner sina kalla händer innanför kallningarna och förvänta sig ett mirakel. För många går förbi och skrattar åt ingenting.
djupt i nattens skugga. Jag brottas med tanken, men vi hamnar hos henne... jag drog i mig hennes vin, och lyckas somna ifrån det.
den gången vann jag. Det fanns ingenting som kunde väcka mig. Hade hon orkat så hade hon kastat ut mig.
Det va ett väldigt argt ansikte som mötte mig på morgonen. full, trött, bakis, går jag hem...