Man kan se den på vitsipporna om våren
denna tunga lättnad
som skälver ur marken
den berättar om glömda minnen
från Eden
Någon gång förlorade alla sitt namn
i det stora draget som kom
Döden kastar sina tärningar
ännu en tid
En afton
när skuggorna är som längst
ska basunerna ljuda
och de vilsna ställa sig upp
som väktaren ställer sig
inför vårdkasarnas
första flämtande låga