Ljuset rann sakta in över horisontens rand
sådan var morgonen
Rosa skyar långsamt tonande fram och bort
svepande ut i rymden
Ett stillsamt ljus lägrade sig
som en stor tyngd över
det sovande landet
Kölden vred med sina händer
de sista dropparna ljus
ur den tynande bäcken

En dov skymning efterträder nu
dagens matta sken
Älvens andedräkt sveper
nedströms
Överallt luften
skör som kristall
ovanför dem högt högt
stjärnorna,dessa vidunderliga stjärnor