Innan var det fantastiskt att så
gammalt
kunde komma ur någon så ung

Att livserfarenhet inte räknades i år utan i
timmar fyllda
av ångest och dödslängtan

Nu kan vem som helst skriva en text
alldeles platt och utan mening
och hyllas som poet

medan mina naglar fortfarande nervöst smeker
tangenterna och allt jag längtar efter är sådär
pretto med rödvin och cigg

Jag tror jag gömmer mig till jag är tillräckligt
gammal för att vara fantastisk som ung istället