Kanske var han en dåre. Förutom kansket.
För hennes läppar hade fortfarande saliv
kvar, smak kvar av någon annan. Men han
blundade och kysste. Han åt och tog bitarna
som blev över.










Det gör ont att vara ensam om att älska.










Han var blott en boning, en börs. För henne inte
räknad som kött och blod. Han var en vana och
ett mönster, inte ett hjärta innanför tingen.




Det tar ett år för löv att förmultna.
En man kan bli till mull på mindre tid än så.








När hennes vinterstövlar styrde bort från hem,
mot någonting annat, annan,
satt han fast under hennes klackar. Det gör
ont att bli trampad på under längre sträckor.
Det finns ingenting då som hinner att lindra skadorna.






Han var en dåre på en vintergata.



Han tittade i hennes smutsiga trosor ibland.
Letade efter spåren efter någon annan. Han
fann dem och tvättade bort dem. Vek slätt sin
sorg och lade den i korgen på tredje hyllan i
hennes garderob.







Det gör ont att vara en dåre.