Text är civilisationens vagga. Text är all konstutövnings grund. Notskrift är musikens text. Ingen text = ingen högtstående musik, ingen körsång, inga visor, sånger, psalmer, motetter, mässor, predikningar, ingen världsomspännande religion, inga operor, operetter, inga skådespel, musicals, standup-komedis, inga schlagers, ingen pop, inga tidningar, tidskrifter, avhandlingar, inga poem, sagor, noveller, romaner, reseskildringar, läroböcker, lagtexter osv. osv. Ingen text = ingen utveckling – blott barbari!

Ekonomisk beräkning inför skapandet av konstverk är tabu, ett tabu som, om det inte respekteras, omöjliggör högtstående skapande.

Ekonomisk kalkylering av kostnad för kultur, i t.ex. statliga/kommunala budgetsammanhang, är irrelevant, borde av samhällsekonomiska skäl vara tabu. Kultur som kostnad är ett kameralt feltänk, en för samhällsekonomin ödesdiger, bakvänd tanke. Kultur är icke en kostnad, men en för positiv samhällsutveckling oundgänglig investering.

Konstskapande är i grunden lek, ett leende, stundom sardoniskt, stundom ironiskt, stundom milt, ömt, varmt eller kallt, en för samhällsutveckling nödvändig, känslosprudlande skrattspegel, som lockar oss medborgare att le – åt oss själva; och därmed utvecklas. (Glädje och inspiration är varandras källa.)