insvept i en böljande våg
ligger landskapet gömt
dimman ett galopperande tåg
på passagerare tömt

om jag ropar nu
studsar orden åter
ingen hör varken jag eller du
skrattar vi eller gråter

bättre fylld än tom
hellre blå himmel än dimma
tänker hur allt slår ut i blom
i ljuvlig somrig timma

tiden nu vinterblek och tvär
men under frostens skyddande värn
vilar allt som i väntan är
glimrar i djupet av livets tjärn