Fångad i sin egna ångestfyllda själ
fast i ett nät av ett självhat
45 hårda år av upprivna sår
tysthetens lugn önskar endast jag
men döden knackar på min axel varje dag
och just nu känner jag mig så svag
även om det är naturens lag
att leva med det känslomässiga
river bara hål på ett hjärta
ingen hör min förtvivlade röst
snälla ge mig tröst
för mig står tiden alltid stilla
ni står bredvid men jag vill er inget illa
snälla
ta mig till en fridfull plats
där får jag hämta andan och ta sats
tillbaka till livet