"Så vilket band skulle du säga att det är ditt favorit band?"
"tja, det är lite svårt att säga..." skulle säga att det är nog Witchcraft"
"WITCHCRAFT"
"Aha, så du hört dem?"
"hört dem! jag är Magnus Pelanders storebror! "
"bull"
"no bull" kolla"
jag kollade på hans körkort, men jag va full och trött, så jag låtsades se det jag skulle se...
"Alltså de va innan han bytte namn" så denna va rätt onödig kom jag på"
Jag lyckades spela trött och förvånad ganska bra faktiskt.
"Men jävlar va kul att höra att du gillar dem!" de gör mig så glad så glad!"
"well Jo... du vet!" He did know and so did I.
"Alltså de va jag som fick honom att satsapå musiken!"
"De va som fan"
"Ja han va så jävla deppig och liksom va i någon djup jävla depression och jag tog tag i honom så här" han stryper tröjan runt min hals "NU TAR DU OCH SLUTAR MED DIN JÄVLA DEPRESSION SKIT..." OCH TAR OCH FUNDERAR PÅ VAD FAN DU SKA GÖRA I FORTSÄTTNINGEN ÄR DET FATTAT! " ANNARS FÅR DU MED MIG ATT GÖRA OCH JAG KAN GÖRA DITT LIV RIKTIGT SVÅRT FÖR DIG OM DU INTE SKÄRPER DIG" ögonen va svarta på honom. Hans andedräkt va varm. jag spelade med. bara flyter omkring.
"aha okej! så han satte igång med musiken efter det?"
"på sätt och vis " han drog hemifrån kort efter det och efter det så..."
"aha okej" så det vart tufft att växa upp..." Jag fiskade... Jag brukar inte fiska, MEN jag kände om jag träffade Pelander... Så skulle liksom två puzzlebitar mötas... det va egentligen lite skumt , känna så. Men samtidigt va det så naturligt för mig att känna så. Som om vi visste en del om varandra redan utan att ens träffats.
han dansade runt svaret
"a men du vet liksom"
"a precis!" jag visste ingenting, mer än att jag va trött. Trött på någonting. Trött på det mesta. Han kändes lite pundig. Och som en skådespelare på sätt och vis. det är vi alla. vi spelar något som vi tror alla vill ha.
jag hann tröttna på storebrorsan. Vilken besvikelse...
en dag ska jag och Pelander mötas. Och då kommer det bli det som jag alltid känt... eller inte..? de är en rätt vansinnig tanke faktiskt att tänka så. jag lyckades slita mig loss utan att vara allt för uppenbar. Vi skulle minsann hålla kontakten. Han skulle ordna träff med bandet. Jag va bara trött. Ville bara hem. Så trött på lögnen... kan den inte bara ta slut? vi hördes inte mer efter det...