Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Alla väntar vi och aldrig hinner vi med allt vi vill i det jäktiga livet


Den långa väntan



Tidigt på morgonen var hon uppe och kammade sitt silverhår
Hon tog på sig finklänningen med de vackra knapparna, som är så svåra att knäppa
Finskorna fick vänta, dom klämmer på tårna, filttofflorna är skönare och varmare
Hon väntar besök
Nu sitter hon här i solskenet vid fönstret och på bordet har hon lagt ut sina smycken, som hon alltid lindar in i silkepapper
Kanske någon vill ha dom, när de kommer på besök i dag?
Kanske är de törstiga när de kommer?
Hon hade velat hämta vatten ur brunnen, det som alltid smakade så friskt
Kanske dom är frusna när de kommer?
Hon hade velat lägga i ett extra vedträ i järnspisen, Husqvarna nr 8
Då hade hon kunnat bakat sockerkringlor, de som barnen alltid tyckt vara så goda
Kanske är de hungriga med detsamma de kommer?
Då måste hon snart sätta på potatisen och inte glömma riktigt smör i såsen
De kommer nog snart fastän det börjat mörkna ute
Hon längtar efter sina barnbarns sköna kramar,
hon väntar och sveper en flik av sin sjal runt den mjuka dockan
hon håller mot sitt spetsprydda bröst
Nu kommer de nog snart
Var det i dag de skulle komma?
De kommer nog i morgon, de har alltid så mycket att göra




Fri vers av Hildegun Relefors
Läst 344 gånger
Publicerad 2006-05-17 22:38



Bookmark and Share


  Fialotten
Fick tårar i ögonen när jag läste denna lilla berättelse.
Hon som har så mycket kärlek att ge men som inget får tillbaka utom när "familjen" har tid och lust. Dessa förväntningar som byggs upp för att sedan dana. Jag kan känna hennes längtan och besvikelsen när de inte kommer. Ändå är hon så förstående och förlåtande.

Rörande fint skrivet!
2006-05-18
  > Nästa text
< Föregående

Hildegun Relefors
Hildegun Relefors