Någon sa till mig att det är resan som är intressant, inte alltid målet. Är det därför jag är sorgsen. Vi klev över mållinjen. Jag känner mig som en fågelunge, påväg att knuffas ur boet. Jag får svindel. Rädslan är stor, glädjen vill inte infinna sig. Tar du emot mig när jag faller? Bär du mig igenom motstånd och besvikelser? Stannar du kvar när jag blir svag? Låter du mig teckna rosenbuskar och förgätmigej? 

Ikväll ser jag ingen stjärnhimmel. Universum är svart som natten.