Monstret kom inte/ så ovanligt ändå.
Det afrikanska lejonet hade hostat krutpulver/
så hes hon blev / flickan med pengen i börsen/
där tittade ut genom kupéfönstret/ om nåt försvunnit

Då börjar vi om från början/tar det som det kommer/
i kvävande senapsgas/ stickande halsar/ utstående ögon./

Ändå står man där / endast där/ ingenting annat finns/
med ena foten i massgraven med alla tysta monstren./
Där står Han och ljudar.

Ja, jag vet det./ Mina tänder är mjuka/
min mun behöver mat./ Maat!

I förgrunden säger jag det till dig: "Jag är ingen robot."
Så är det bara en kod jag tänker på. /Vissa saker
gör man inte något åt/ det hade redan hänt/
att monstret inte kom.

Samhället är ett mönster / vi ingår i det/
så händer det sig / det stora metallgapet
rör sig snabbt/ äter opp allt / före det vill man
bli stålmänniska/ avger dova genklanger/
likt en touch/det j monstret hör på./
Jag som ska lyssna.


En främling kommer fram och frågar:
>>Hur är det fatt?>>
Hon vill gapa, men håller nästan tyst:
>>Jovars, allt skulle kunna gå.>>
De skrattar lite i samförstånd. Hon känner att han lyssnar,
men bara lite grand:
>>Man kommer en bit på vägen, om man tänker så.>>
Han kanske håller med, även om han bara är en gammal gubbe.