Stillheten

Vaka
över stillheten
som vid någons bädd,

betrakta den,

sätt ut dubbla vakter
mot alla intrång -

För den är din själ,
när den sträcker sig utom dig,
långt bort
som en väg för pilgrimer.

En gång
skall du gå den vägen,

inga starka lyktor,
inga bländande sken,
bara aftonsol och gryningsljus.

Fri vers av Jan Widströmer
Läst 699 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2017-01-27 12:28

Skriv ut
Spara som PDF

Ingrid Trolle En vacker dikt som ger läsaren lugn och eftertanke 2017-01-28

ResenärGenomLivet En mjuk och mycket vacker dikt... 2017-01-28

walborg En innerlig dikt med omtänksam bild som förberedelse inför döendet 2017-01-27

Bo Himmelsbåge En vacker, stilla och hoppfull dikt... Tack! 2017-01-27

Maria Sundelin Känns fridfull 2017-01-27

Lena Själsöga Keijser Tack 2017-01-27

Minkki helt enkelt - tack för texten 2017-01-27

Johan Strömstedt Om en präst skulle läsa din text en söndag sådär vid 11.30 tiden skulle orden följa med besökarna långt efter det att de passerat kyrkporten. en rätt igenom fin text. 2017-01-27

Dan Myrbeck Finstämt fin. 2017-01-27

ej medlem längre Så stilla...med allvar...ja alla skall vi gå den vägen, bortom jordens gränser... 2017-01-27

Gunnel Eriksson Dikten manar till eftertanke. 2017-01-27

ej medlem längre Ord med stor kraft. 2017-01-27

ej medlem längre Stillheten vilar i dessa rader 2017-01-27