Det är så skört, så starkt, så vackert, så nära.
Dethär när två personer är så fruktansvärt kära.

Det är som att kommunikationen vore en burktelefon,
Som att vi knutit ett endaste hårstrå,
Hjärta till hjärta, emellan oss två.

Varje hjärtslag och vibration, varje andetags friktion,
Ger eko till själen och manar känslor att ta ton.

En kluven hårtopp i dethär läget,
eller en knut, med omkrets; 'noll komma någon ynka millimeter',

Kan vara avgörande för all framtid och förgöra våra själabands nervtrådar och innersta hemligheter.

Att hänga så tunga känslor, i så tunna trådar.
Att låta slagen landa i symbios, att kunna våga.

Fiolstråkars strån,
spelar för världen,
en vid symfoni.

Bultande skov,
vidgar alveoler, och kapillärer,

-för att rymma ett vi.