"Boken är en offentlig avrättning, utan försoning, utan nåd. Mamman hängs ut som en alkoholiserad, nyckfull, narcissistisk och sexuellt gränslös demon, som gör familjen till experimentverkstad för sina bisarra uppfostringsidéer.

För så här är det ju: om endast en tiondel av det som Felicia Feldt skriver om sin mor är sant, så innebär det att Anna Wahlgren är slut. Hon har förlorat all trovärdighet på det område som blivit hennes levebröd, det vill säga omhändertagandet av barn. De påstådda övergreppen är för grova, ansvarslösheten för djup. Mamman anklagas för att slå, supa och ta hem män som förgriper sig på barnen.

Den ensamma, intellektuella mamman som på egen hand uppfostrat nio barn till individer med självkänsla och integritet var i själva verket en sektledare med klara relationsstörningar, som utnyttjade barnen i iscensättningen av sig själv som den ultimata modern. Den bohemiska storfamiljen med styvpapporna som kom och gick, rotlösheten, det ständiga flyttandet, kraven på att de äldre syskonen skulle ta hand om de yngre – ur barnets perspektiv är allt bara ett mardrömslikt, kaotiskt arbetsläger.


I ”Felicia försvann” finns en stark längtan efter den frånvarande fadersgestalten; boken är också tillägnad författarens far".